I Bolmsös förflutna fanns ett förtrollat svärd

Besök gärna Bolmsö som är förunderligt vacker med en fridfull natur. Från Ljungby kör man via Tannåker över en oansenligt bro ut på ön. Kommer man från Sunnaryd, alltså andra hållet, blir det med färja.
Bolmsö har ett spännande förflutet och förekommer i isländska sagorna. En är sagan om det förtrollade svärdet Tyrfing som ägdes av Svafurlami. Denne hade dock oturen möta slagskämpen Andgrim från Bolmsö som tog över svärdet på en av sina röjarresor.
Andgrim återvände till Bolmsö och medförde inte bara svärdet utan den tills döds besegrade Svafurlamis dotter Ejmvor.
Paret fick tolv söner och den som hette Angantyr fick ta över svärdet. De tolv Bolmsöpojkarna hade alla fruktansvärt humör och drabbades ute på öppet vatten ibland av sådant raseri att de måste sättas i land där de gick bärsärkagång.
Pojkarna slutade sina dagar på numera danska Samsö vid det stora slaget mot Hjalmar och Orvar Odd.
Svärdet övertogs av Angantyrs dotter Hervor och fortsatte att ställa till elände för släkten. Angantyr heter i dag Bolmens segelklubb.
I slutet på 1960-talet var Bolmsö rubrikernas ö då befolkningen krävde självständighet. Detta sedan det blivit klart att man skulle ta vatten ur sjön att försörja Skåne med. I dag dricker som bekant Helsingborgarna Bolmenvatten.
Bolmen som förr var mycket större sägs ha 365 öar, lika många som årets dagar.
Detta erfor 1400-talets Bolmensjöfarare Ebbe Skammelson kom hem för att se sin kära Molfrid gifta sig med en annan. Denne, svärmodern och bruden mördades av Ebbe Skammelsen som fick straffet att insmidd i sju lispund järn i bojor besöka varje ö i sjön och på varje stanna ett dygn .

Tryckeri Västerås vad innebär färgmodellerna RGB och CMYK?

 

Anlitar du ett tryckeri i västerås underlättar det om du har koll på skillnaden mellan de två vanligaste färgmodellerna när det gäller digitalfoto, tryck och webbproduktion: RGB och CMYK. Är man inte van vid att skapa trycksaker och anlita ett tryckeri så är det lätt att känna sig osäker. Oavsett om du ska trycka visitkort, en årsredovisning, en broschyr, en affisch, reklam, brevpapper eller något annat blir resultatet bättre om du vet vad du gör innan du skickar din trycksak till tryckeriet.

Innebörden av de två färgmodellerna är att på olika sätt reproducera färger, oftast på skärm eller papper. Det finns även andra färgmodeller, men RGB och CMYK är absolut vanligast. Här följer en kort genomgång av respektive färgmodell att ha som hjälp innan du ska anlita ett tryckeri i västerås.

RGB – för bilder och grafik på webben

RGB står för Röd + Grön + Blå och är vad man kallar en additiv färgmodell. RGB använder man på t.ex. bildskärmar, tv-apparater och projektorer och den bygger på att man lägger ihop bilden med ljus. Om RGB är 100 procent, dvs full, skapar bildskärmen en pixel som ögat uppfattar som vit. Men i själva verket är pixeln på de flesta skärmar inte vit utan ögat luras att se vitt skapat av tre pixlar; en röd, en grön och en blå. Bilden byggs alltså upp från svart (där pixlarna är släckta) till vitt (pixlarna fullt tända). RGB-modellen är också det format som digitalkameror och scannrar använder för att lagra bilder och därför behöver man i så stor utsträckning som möjligt behålla alla bilder i RGB format.

CMYK – för bilder och grafik vid tryckning

Genom att CMYK består av fyra bokstäver så skulle man kunna tro att den innehåller fyra färger, men så är inte fallet. Även den innehåller bara tre färger; Cyan, Magenta och Gul (Yellow). CMYK är en subtraktiv färgmodell och tar bort ljus för att skapa färger. Den används i alla färgskrivare oavsett om det finns inställningar för RGB i skrivarinställningarna. CMYK används för tryck och fungerar på så sätt att man bygger färgerna från vitt till svart. Papperet man trycker på på tryckeri i Örebro är oftast vitt – eller i alla fall nästan vitt – och därför ger ett tryck med 100 procent CMY svart. Helst vill man slippa att blanda svart och lägger istället till den fjärde färgen svart när man trycker – men i teorin blir alltså 100 procent CMY svart.

När man ska trycka ett digitalfoto måste bilden konverteras från RGB till CMYK, en process som ibland kan innebära problem eftersom hela RGB-spektrat inte kan representeras av CMYK-modellen. Vissa färger kan helt enkelt inte representeras i CMYK så det är bra att du använder rätt färgmodell från början om du ska skapa en trycksak. Det är därför bra att du ber om ett provtryck om du själv gjort originalet – på så sätt undviker du att det inte blir som du tänkt dig. Känner du dig osäker så kontakta en expert på ett tryckeri i Västerås med dina frågor.

Valet är nyckeln till lyckan

Det finns en sak som mer än annat avgör om singellivet eller särboförhållandet är till lycka eller olycka. Och det är valet.
Det menar Charlotte Hertel, som är överläkare på Psykiatrisk Sygehus i Hilleröd, Danmark. Med sin inriktning på sexologi och familjeterapi möter hon fördelar och nackdelar med alla typer av boendeformer och familjeförhållanden.
– Jag tror att man kan trivas under alla förhållanden om man bara har valt dem. Singellivet kan vara svårare om det föregås av att man lidit ett nederlag. Om man har lämnats för någon annan eller mot sin vilja.
Hon har full förståelse för Ylvas irritation över begreppet ensamhushåll.
– Det är bättre att tala om singelkultur. I Danmark använder vi begreppet ”aleneboende”. I det finns ingen sorg inblandad.
Charlotte Hertel citerar ur ”Håndbog i Familieliv” där hon finns med i listan över författare. ”Ensom er man, når man er alene uden at ville väre det.”

Att längtan efter en partner kommer och går hos den som lever för sig själv är inte att undra på, säger hon. Vi lever i en parkultur. Men sexlivet står inte och faller med ett förhållande.
– Orgasmen kan vi alltid klara själva. Det är bra. Sex är alltid möjligt, om du inte ser onani som något fult eller förödmjukande. Min norska kollega Thore Langfeldt brukar säga att det är härligt att veta att även om man reser från sin partner kan man inte packa ner partnerns orgasm i resväskan. Den har han eller hon alltid kvar.

Singlar som lider och singlar som lever gott. Som lever ett aktivt sexliv och som avstår. Charlotte Hertel har mött alla sorter. Och slår fast: vad än myten säger är sex ingen livsnödvändighet.
– Men du måste göra klart för dig själv vad som är bra och vad som är dåligt i det liv du lever. Acceptera att du lever ensam utan att kritisera dig själv.
Det rådet riktar hon inte minst till den som drabbats av panik i längtan efter en partner.
– Du framstår inte som en attraktiv person om du inte är tillfreds med din kropp och med ditt inre liv. Om man gör ett stort projekt av att hitta en partner gör man människor omkring sig till objekt. Men bedömer dem man ser med ett nej eller ett ja eller ett kanske. Han är inget för mig. Hon är inte intressant. Han kan vara något.
Istället bör man vara mänskligt öppen, säger hon. Se till att bli vän med människor omkring sig. Prata med folk på bussen.

Att som Ylva använda en annan människa som ”verktyg” när lusten trycker på tror Charlotte Hertel kan vara ett fint sätt att handskas med sin längtan. Under förutsättning att båda är överens.
– Om mannen i det här fallet vill mer så är det hans sak att slåss för det. Men ärligheten är mycket viktig. Är hon klar över att hon inte vill måste hon gå. Då ska man väck. Annars sårar man den andra. Känslorna måste vara lika på båda sidor.
Samma sak gäller särboformen. När ett par bestämmer sig för att bo var och en för sig och ändå dela livet gäller det att valet verkligen är bådas, säger Charlotte Hertel.
– Annars blir det svårt. Om en i paret innerst inne skulle vilja att de bodde ihop kan han eller hon lätt bli sårad. Och det slutar ofta med att de går skilda vägar. Det är svårt att banka på en stängd dörr.
Likaså måste man vara överens om formerna för förhållandet. Vägrar ena parten att planera sitt liv medan den andra vill veta vad som gäller inför helgen kommer problemen.
Men finns balansen där ger särboförhållandet stora vinster för sexlivets del, säger hon.
– Intimitet och distans är varandras motsatser, men samtidigt varandras tvillingar. Därför kan intimiteten bli starkare i ett särboförhållande – du vet ju att du inte lever i den jämt och att du har ditt privatliv. Men det är aldrig bra att bo särbo om man vill bo sambo.

Charlotte Hertel är själv särbo sedan 14 år. Varje helg möts hon och hennes partner från Helsingborg i den gemensamma stugan på Hallandsåsen. Och hon ser flera fördelar med den lösningen.
– När man är tillsammans koncentrerar man sig på varandra utan konkurrens från arbete, vardagsbestyr och vänner. Visserligen kräver särboskapet en viss disciplin. Konflikter måste lösas den dag man är tillsammans. Men spänningen upprätthålls lättare när man slipper tömma sophinken eller klippa tånaglarna i varandras närhet.

Singellivets lust och längtan

copyright HD Lyckligt, plågsamt eller både och. Singellivet och särboförhållandet kan i det medvetna valet bli postiva livsformer med stor plats för privatlivet – och för sexualiteten. För sexualiteten bor alltid i din egen kropp.

Ensamhushåll. Tillfälliga förbindelser. Särboförhållanden.
I dag är tvåsamheten allt annat än en självklarhet.
Hur gestaltar sig sexualiteten när en partner inte finns under samma tak?

Disneyfilmer, Harlekinromaner och Bridget Jones dagbok. I vart och ett av fallen är slutet välbekant. Ett plus ett blir ett – och singellivet skildras som ett temporärt tillstånd. Ett skede i livet av febrilt sökande eller passiv väntan.
Sensmoralen skriver åtminstone kvinnan på näsan med stora bokstäver: endast i en mans armar finner du dig själv och lyckan.
Men i verklighetens Sverige är dramat ofta ett annat. Enligt en stickundersökning som Statistiska centralbyrån gjorde 1998 består 35 procent av hushållen av ensamstående kvinnor eller män utan barn. Hushåll som i själva verket kan hysa vad som helst – ett eget val, en praktisk lösning, kärlek på distans eller påtvingad ensamhet.

I ett av ensamhushållen i Helsingborg lever Ylva. Och hon blixtrar när hon hör uttrycket.
– Ensamhushåll? Du kan inte säga så. Ensam – det är så laddat, det låter olyckligt. Nej, skriv enpersonshushåll.
Ylva är 38 år. Hon har de senaste tio åren levt utan fast sällskap och bott för sig själv. Gör det sexualiteten till ett problem?
– Nej, jag tycker inte det. Jag skaffade för många år sedan en massagestav. Så vid trängande behov fixar jag det själv. När lusten pockar. Men visst stänger jag av. Det märker jag när jag varit med någon och inser vad jag är utan.
En gång i månaden, en gång på två månader eller tre gånger i veckan kommer staven till nytta. Lust och längtan går i vågor.

Men att ersätta de smekande händerna, andedräkten och läpparna från en partner klarar inte en massagestav.
Ylva berättar om en man som hon kallar Verktyget.
– Vid ett tillfälle när jag inte hade varit med någon på ett och ett halvt år blev min längtan jättejobbig. Jag kunde inte sova på nätterna. Så jag gick ut en kväll och träffade då en man som hade stött på mig tidigare. Jag bestämde mig för att ligga med honom. Jag kände inte så mycket för honom, men jag hade ett skriande behov.
Hon kände sig som en desperat primat den kvällen, säger hon. Det var första gången hon medvetet gick ut med målet att hitta någon att ha sex med.
Planen gick i lås och de träffades några gånger. Men eftersom de hade olika förväntningar på framtiden bestämde hon sig ganska snart för att avsluta affären.

– Waste of time. Kan jag inte se någon framtid med familj och barn i relationen så är det slöseri med tid. Så tänkte jag. Han blev mitt verktyg i ett akut läge, men det går inte separera känslor och sex. Inte för mig i alla fall.
Det säger hon till sin egen irritation. Ylva är rädd för att generalisera, men hon tror att kvinnor har svårare för att ha sexuella relationer utan djupare känslor än män har. Och det stör henne.
– Jag vet många kvinnor som har en relation som bara handlar om sex och jag har provat det själv, men antingen trillar den ena dit eller den andra. Och börjar önska sig mer.
För fem, sex år sedan startade hon en diskussion med några väninnor som också var singlar.
– Vi hetsade varandra. Nu får det vara slut på mycket snack och lite hockey! Varför kan inte vi gå ut och fixa något, ett verktyg, vi precis som männen? Va fan… Vi har samma rättigheter.
Och diskussionen blev en process.
– Vi gick ut vid olika tillfällen. Alla hittade varsin man. Vi trodde i vår enfald att det skulle funka, att vi skulle kunna hålla oss med män som man kunde ringa på fredag natt eller lördag kväll och sticka hem till, så som män hade gjort med oss. Men de ville inte ställa upp på det. Så det slutade med att vi satt där och väntade ändå. På något sätt vändes steken och det blev inget av objektifieringen.

Doftkruset på bordet kan förföra ibland. Med den friska doften av nybadad karl med handduk om höften.
– Åååh, så gott!
Senast Ylva hade sex med någon var i julas. När tomten kom, säger hon och gapskrattar. Men skämt åsido.
– Det var spännande. Man märker snart vilken typ av älskare han är. Om det är en ge-människa eller ta-människa. Och är det en ta-människa som inte tar notis om mig så ger jag inte en tum. Då ska man backa direkt.
Det finns ett visst spänningsmoment i att inte känna den man hon tänker ligga med så väl, säger hon.
– När det är som bäst blir det ett ömsesidigt växelspel där båda ger och tar, där vi peppar varandra och håller på tills solen går upp.
Två juck och en suck kallar hon motsatsen – en samlagspartner som inte är lyhörd. Det ger hon inte mycket för. Inte heller för män som tar för givet att hon ska stå för skyddet.
– Det retar mig till vansinne. Kondomer finns i olika storlekar och modeller. Om jag vill ha en verktygskväll, ska jag då ha en hel uppsättning i handväskan?

Ylva har under flera år valt att avstå från att blanda in någon annan i sin sexualitet, säger hon. Av praktiska skäl.
Nu längtar hon efter en man som det fungerar med och efter barn när den tiden kommer. Men erfarenheterna från tidigare samboförhållanden gör henne försiktig. Hon tänker inte kompromissa med sina krav på respekt och handlingsutrymme på grund av sin längtan efter en partner.
– Jag går inte in för att vara socialt önskvärd. Jag har ingen lust att vara ute jämt och anpassa mig till ett kvinnligt beteende – vänta, vara lagom flörtig, se bra ut, träna varje dag i veckan och spela raggspelet. Och jag är inte den som går ut och spermsnatchar. Jag vill inte ha barn med ett one night stand.

 

Skogen tar över sedan husägaren försvann

Över en natt försvann människorna, bilen, båten. Det var en flykt hals över huvud. Så hastig att maten på bordet blev kvar. Och allt det andra i huset som nu bara står där och ruvar .

Det finns gott om gamla ödehus i Småland. Men få av dem har lämnats med såväl bäddade som obäddade sängar.
Eller med tvålen kvar på tvättstället och stövlar i tamburen.
Eller med en halväten måltid på köksbordet.
Från det här huset verkar man har störtat ut.
Frågan är varför?
Stugan ligger på Bolmsö. Ungefär i mitten av ön. En mindre mosse finns strax bortom skogen i norr.
Annars har fur och gran länge stått tät just här, runt den lilla fastigheten som omgärdas av en mycket gammal stengärdsgård.
Ingen skylt visar vägen hit och det är med knapp nöd som en personbil tar sig fram numera. Infarten från stora vägen som leder till Bolmsö by är nästintill omöjlig att upptäcka.
På sistone har Sydkraft röjt för en GSM-mast men deras maskiner har kommit från ett annat håll. Dessförrinnan skulle man kunna säga att torpet påminner om ett gömställe.
För åtta år sedan visades vägen hit av en äldre f d Bolmsöbo. Han hade haft barndomsminnen från stugan och ville se om den fanns kvar. Men upptäckte att den var övergiven vilket hade förundrat honom.

Då fanns ännu skafferivaror och flaskor med sprit kvar i skåpen och man kunde skönja rester från mat. Uppskattningsvis hade torpet redan då stått tomt ett antal år.
Vem som hade bott i torpet när det hastigt övergavs visste knappt Bolmsöborna ens då. Bara att det var ”någon tysk”. Och att han hade en stor svart Mercedes.
Tyska stugägare är inte ovanligt i Småland. Men att de överger sina torp är definitivt inte vanligt. Snarare tvärtom, att de tyskägda stugorna hör till de mer omhuldade och välskötta. Ofta med rejäla lås när ingen är hemma.
Här verkar ingen ha hunnit låsa. Både stugan och uthuset har stått oreglade sedan de övergavs.
Man kan förmoda att några kringstrykande varit här. Men allting tycks finnas kvar. Flaskan med Kronolja på köksbordet har stått där hela tiden. Däremot har möss och insekter gjort slut på sista måltiden som man ändå lätt anar där på köksbordet.

Tidningar, böcker, kläder, prydnadsföremål på spiselkransen till den öppna spisen. Två små slöjdsaker har varsitt namn ingraverat, ett kvinnonamn och ett mansnamn. En röd barnregnkappa hänger på en krok i hallen. På golvet inneskor.
I den stora utelängan finns gott om ved huggen. Här hänger verktyg, såg och yxor. Vi hittar trädgårdsmöbler och ett utrymme inrett som gäststuga med bädd.
En och annan som händelsevis kommit förbi har säkert frågat sig varför taket lagts om med dyrt glaserat tegel. Smått obegripligt.
Stugan är delvis moderniserad. Sannolikt är det ägaren själv som byggt duschanordningen utomhus med två väggar i vinkel, pump, slang, spegel .
I dag har duschväggarna rasat. Gräset står meterhögt runt stugan vars vindskivor och fönsterbågar börjar bli kraftigt mossbelupna.
Huset byggdes i slutet på 1800-talet. En bit in på 1900-talets såldes det av paret som flyttade in första gången. Långt senare köptes det på auktion tillbaka av parets son och föräldrarna kunde åter flytta in. Men en tragisk händelse gjorde att de inte ville bo kvar.
Detta har inget att göra med det som senare hänt i stugan.

I samband med försvinnandet av tysken och hans eventuella kvinna och barn talades det en tid om att folk en natt hört ett fasligt liv nere vid sjön.
Det heter att tysken hade en större motorbåt men att den liksom Mercedesen aldrig mer syntes till efter den där natten.
Frågorna hopar sig. Var det en flykt efter en uppgörelse i undre världen? På 80-talet förekom uppgifter om knarktrafik i de här trakterna på och omkring Bolmsö. Kvällstidningar spekulerade i smuggling via flygplan.
Spanare hos polisen i Ljungby minns att man en period fick rycka ut och kontrollera mer eller mindre märkliga tips från allmänheten som ”ett tag såg knarksmugglare i var och varannan buske”.
Men något övergivet torp med glaserat taktegel känner polisen inte till.
Det gör däremot kronofogdemyndighetens utlandsavdelning i Kalmar .
Dit når vi efter kontakt med Ljungby fastighetskontor, Lantmäteriet i Växjö, skattemyndigheterna i Halmstad och kronofogden återigen i Ljungby.
Utlandsavdelningen i Kalmar har en hel akt om jakten på torpets ägare. Sökandet har pågått sedan 1990 på grund av utebliven fastighetsskatt. I fjol uppgick den till 1 470 kronor.
Akten visar att köpekontraktet är från mitten av 80-talet och att summan var 105 000 kronor.
Här finns namn på stugägaren, ett av förnamnen är detsamma som på en av slöjdsakerna på spiselkransen.

Senaste adressen går till Lübeck/Hamburg. Hit har kronofogdemyndigheterna vänt sig flera gånger. Man har skrivit till grannar i det huset där tysken bott och fått svaret att han varit en okänd människa för dem.
I ett av svaren förekommer en uppgift om att mannen kan ha flyttat till gamla Östtykland. Men om detta i så fall skett före eller efter händelsen på Bolmsö framgår inte.
– Vi har till och med tagit hjälp av tyska myndigheter och det avtal som finns mellan länderna för sökhjälp av försvunna men utan resultat, säger den tjänsteman som haft hand om ärendet på utlandsavdelningen i Kalmar. Och som så sent som i maj i fjol gjorde senaste efterforskningen.
– Men allt pekar på att mannen inte finns kvar i Tyskland.
Den samlade skatteskulden har bedömts så låg att utmätning inte ansetts skälig. I dag betraktar kronofogden stugan så gott som mogen för rivning.
Tills det har skett kommer den fortsättningsvis att ställa frågorna:
Var finns ägaren? Varför kommer han inte tillbaka? Vad har hänt?

Ett grönt rum där friden växer

Medelhavets värme och fuktighet.
Och förstås dess färgsprakande växtlighet.
Den har samlats i det lilla, lilla växthuset på bakgården till 1800-talshuset vid Nedre Långvinkelsgatan i Helsingborg.
Här inleder och avslutar Siv Sommelius och Stig-Arne Molén varje dag för att hämta kraft att möta den hektiska vardagen på andra sidan muren.

HELSINGBORG. Just den här dagen skiner solen från en ljust blå molnfri himmel och luftningsluckorna i växthustaket har lyfts upp. På de allra översta glashyllorna här inne suger rader av kaktusar åt sig ljuset och värmen. Just nu är det ingen som blommar. Men för ett par veckor sedan fick Stig-Arne för allra första gången se sin 45 år gamla kaktus blomma med en stor, klarröd klocka.
– Klimatet i växthuset gav de rätta förutsättningarna, förklarar han. Mycket ljus och värme på sommaren och svalt på vintern.

Med värmeslingor under markteglet på golvet och bubbelplast monterad innanför glasrutorna håller det lilla växthuset 5-6 plusgrader oavsett hur kallt det är utomhus.

– Allt som vi placerar här växer och frodas så otroligt intensivt, konstaterar Siv och visar på pelargonerna som nu på sommaren står i långa rader i det lilla glastäckta lusthuset strax intill.
Lusthuset med vinrankor fulla av ännu små, små druvklasar var tidigare favoritplatsen i trädgården. Växthuset skulle bara bli ett ställe just för övervintring. Av Sivs pelargoner, fuchsior, agapantus, stora margeriter och änglatrumpeter och Stig-Arnes kaktusar och alla de andra älskade krukväxterna.
Det var i alla fall vad Stig-Arne sa och till slut lyckades övertyga Siv med.
– Stig-Arne är uppfödd med växthus, förklarar Siv.
– Hans föräldrar hade handelsträdgård. I alla år var det hans dröm att vi skulle skaffa ett eget. Men jag bromsade. Inte skulle vi få plats med det i den här lilla trädgården, säger hon och skrattar.

För nu när drömmen blivit verklighet är den lika mycket hennes som hennes mans. Växthuset blev en egen liten värld att krypa in i, bort från vardagslivets hektiska karusell. En plats för meditation och eftertanke.
– Atmosfären inne i den fuktiga värmen med alla blommorna inbjuder till ro och stillhet, ja riktig högtidlighet. Här inne blir det svåra så enkelt. Samtidigt som livets flyktighet blir påtaglig, som hon förklarar det i boken ”Guide till Gud”, som Görel Byström Janarv sammanställt med bilder av Sivs son Pål.
Ständigt ändras bilden här inne. Ena veckan dominerar kaktusarna med sina spektakulära blommor, andra fuchsiorna i alla sina olika rosa färgkombinationer.
Varje dag kommer en ny blomma på den klättrande lilarosa passionsblomman eller någon av de storblommiga hibiskusarna. De som Siv tagit som sticklingar i Spanien och med öm kärlek transporterat hela vägen hem. Ja, en har faktiskt hittat vägen hit från Niels Bohrinstitutet i Köpenhamn, där äldste sonen Ola smugit med sig ett skott.

Hibiskus är nämligen lite av Sivs lidelse. Numera har hon även den speciella sort som frösås. På hyllorna här i växthuset står en hel rad som såddes tidigt i våras. Kanske, kanske kommer de första gula blommorna om en eller ett par veckor.
– Jag köpte en planta av en gammal trädgårdsmästare i Ystad förra året. När de gick i frö i höstas tog jag vara på dem.
Annars är det just frön som Siv och Stig-Arne försöker undvika att deras blommor får.
– Allt levande strävar efter förökning. Men det tar kraft från växterna, så sedan är det mindre chans att de blommar rikligt, förklarar Stig-Arne som är trädgårdstekniker till professionen och vet vad han talar om.

Det är kanske också därför det inte växer gurkor och tomater i det här växthuset. Det får han nog av på jobbet som trädgårdskonsulent. På fritiden är det stämningen och dofterna från den fuktig jorden och de milda heliotroperna han vill uppleva.
– Vi är nog lite växttokiga båda två, säger Siv och ler nästan lite generat.
Men det är en kärlek som inte betyder slit och måsten. Ogräsrensningen sköts mest på våren. Sedan får växterna klara sig själva. Det blir bara lite lagom rofyllt vattnande och pillande med att plocka bort vissnade blommor då och då.
Men hur i all världen kommer ni åt att vattna kaktusarna här i växthuset? De sitter ju flera meter upp i luften!
– Det är faktiskt det första alla frågar, säger Stig-Arne och skrattar samtidigt som han pekar på trästegen som står nästan gömd i vildvins- och klematishäcken vid sidan om växthuset. Så enkelt var det! Även om stämningen är magisk där inne är det inga övernaturliga krafter inblandade i själva skötseln.